Militarmamman's Blog

Mamma, Militär och Märkbart Obekväm

Somna själv i juniorsäng

När Elise var fem månader slutade jag amma och vi körde samtidigt en ”kur” i tre nätter för att få henne att sova hela natten som funkade hur bra som helst! (HÄR kan ni läsa om hur vi gick tillväga). Ett tag efteråt körde vi på med att hon skulle somna själv om kvällarna och det funkade med bra! (HÄR kan ni läsa om hur vi gick tillväga). Så sedan Elise var ett halvår har hon somnat själv i sin egen spjälsäng i sitt eget rum och sovit hela nätter mellan ca 19.00-07.00. Underbart för henne och underbart för oss!

Nu när nästa Militärbebis är på väg så funderade vi på att köpa en spjälsäng till eller låta Elise få sova i juniorsäng istället. Hon är ganska liten för att sova i juniorsäng men vi kände att det ändå var det bästa alternativet så vi köpte en sådan och satte upp i Elises nya rum, så att den liksom ingick i att byta rum. Elise älskar sitt rum och sin nya säng och klättrar själv i och ur den enkelt vid fotändan av långsidan.

Hon sover i sin säng i sitt nya rum hela nätterna och vaknar hon på natten somnar hon snabbt om igen i samma säng, utan att gå ur den. När hon vaknar på morgonen, mellan 06.00-07.00 klättrar hon ur sängen och skuttar glatt in och väcker oss två rum bort! Det enda kruxet är att få henne att somna själv i sin juniorsäng… För den här sängen kan hon ju gå ur och det är tydligen jätteroligt! Man märker att hon förstår att det är bus när hon gör det, men hur kul är inte bus när man är ett och ett halvt?!

Vi har bestämt oss för att försöka att inte ändra i läggningsrutinerna, som att lägga oss bredvid henne eller så, för det blir alldeles för omständigt för oss och vi tror att vi gör oss själva en otjänst för framtiden. Jag, som är mycket ensam när Militärpappan är på övningar, kommer inte att ha möjlighet att ligga där varje kväll tills hon somnar med en Militärbebis till i famnen… Här gäller det att rutinerna sitter, för allas smidighet och trivsel!

Så vi gör som förut: Vi sjunger Trollmors visa två varv, säger godnatt i ett kolsvart rum och lämnar rummet med dörren på glänt. Utanför är det ljusare och hon kan även höra hur vi slamrar i köket en bit bort. I spjälsängen låg hon och pratade en stund, skakade galler eller lekte och sjöng lite tills det blev tyst och hon slutligen somnade efter 2-20 minuter, oftast helt utan minsta gnäll. I juniorsängen däremot hör man hur hon andas häftigare (full av bus) och kryper ur sängen så fort man hunnit vända sig om efter godnatt-pussen. När jag då vänder mig om mot henne vänder hon om, klättrar upp i sin säng, lägger sig tillrätta på kudden och drar upp täcket. Sen stoppar hon tummen i munnen och säger hejdå. Bara för att göra om samma procedur femtio gånger till när jag ska lämna rummet. Tålamodsprövande? Ganska…

Eftersom hon blir pigg varje gång hon hoppar ur sängen sitter vi nu vid fotändan på hennes säng en stund och säger åt henne att lägga sig mer igen när hon är påväg där ifrån. Ibland får vi lägga tillbaka henne då hon vägrar att göra det själv och det blir lite gruff och gnäll några minuter innan hon faktiskt ger upp och låter sig själv ligga kvar. Vi är noga med att lämna rummet innan hon somnar, men när hon blivit så trött att hon ligger kvar, medveten men riktigt trött, precis som när hon skulle lära sig att somna själv första gången i sin spjälsäng. På det sättet är hon medveten om att hon är ensam i rummet när hon somnar och om hon skulle vakna på natten blir hon inte rädd utan känner igen sig i situationen och somnar snabbt om själv igen.

Det går lite snabbare för varje kväll, nu är vi nere på ungefär 10 minuters läggning. Men ibland kommer bakslag, som igår då det tog över en timme! Dock är det fler kvällar som går snabbare och snabbare än bakslagen som kommer lite då och då, så vi kör på och hoppas (och tror) på framgång även i detta koncept!

Hur gör ni andra?

8 februari, 2012 - Posted by | Elise 1 år

10 kommentarer »

  1. Jag blundar, håller för öronen och låtsas att Isak kan sova i sin spjälsäng till han blir tonåring! =)
    Vi har inte bytt säng till honom än, han sover så bra och jag ser inte något behov av att byta till en juniorsäng. Men jag vet ju att vi måste byta någon gång (förmodligen innan han blir tonåring), och jag blir lite nervös när jag läser om att det tog en timme för er att lägga Elise! Jag vet ju att Elise inte varit så svår att lägga tidigare.

    Smart att ni bytte säng innan bebisen kommer tycker jag. Och så otroligt smart att inte vänja henne vid att ni ligger bredvid tills hon somnar, eller att hon får sova andra halvan av natten i er säng. Det skulle ju bli riktigt jobbigt när bebisen kommer!

    Kommentar av wesreb | 8 februari, 2012 | Svara

  2. Måste säga att jag är imponerad! Mira 14 månader somnar i famnen (ajaj nr 1) och bärs upp till sitt rum vid 20-tiden oftast. Sen sover hon till ca 2 då hon äter en flaska välling (ajaj nr 2), oftast somnar hon om i samma sekund som jag lägger ner henne i sängen.
    Antagligen borde vi väl ta tag i att lära henne somna ensam och sova hela natten, men vi är för blödiga. Klarar inte av att höra henne gråtskrika på mamma när man vet att hon trappar upp hysterin ända tills hon tappar andan av gråt…
    Lever i förhoppningen att det ska lösa sig med tiden, klart jag blir trött (jag har tagit alla nätter sedan hon föddes) men jag brukar försöka undvika att klaga i alla fall. För, som du skriver så är det ju faktiskt mitt eget val att inte ta den konflikten.
    *jäklar vad långt*

    Kommentar av Sandra | 8 februari, 2012 | Svara

    • Stongt av dig att ta alla nätter själv! Hur håller du ihop?! De där ajaj:en som du skriver om, att somna i famnen och äta på natten, ja det måste vara påfrestande, det förstår jag. Samtidigt mysigt att somna i famnen, såklart! Fast att slippa gå upp mitt i natten för att ge välling vore ju skönt att slippa förstås. Med snart två barn känner jag att det är viktigt att detta funkar smidigt för oss. Och det är nog lite tack vare att det funkat så smidigt hittills som vi redan när Elise var 10 mån ville bli gravida igen.
      Jag är glad att vi gjorde detta när Elise var så liten som 5 månader. Jag tror inte att hon förstod lika mycket då och iaf kunde hon inte uttrycka sig så att jag skulle dö ihjäl mig av blödighet. Det hade jag nog nu…
      Jag tror definitivt att det löser sig med tiden för er! Och orkar man och vill så är det ju helt okej, det är ju som du skriver upp till var och en.
      När jag skrev det där inlägget hade jag en hel del vänner som uttryckte sig i stil med att vi hade det så enkelt eftersom hon sov på nätterna och deras helt friska barn minsann höll de vakna till vrak varje natt. Det gjorde mig lite irriterad… För det var ju knappast så att Elise sov av sig själv hela nätter och somnade ensam, utan vi hade ju verkligen kämpat och varit stenhårt konsekventa under våra ”kurer”.
      Tack för din kommentar!

      Kommentar av militarmamman | 8 februari, 2012 | Svara

      • Strongt vet jag inte, det är väl mera så att jag inte har något val då Miras pappa har sömnproblem. Brukar dock få sovmorgon någon dag i veckan, det är guld värt!
        Att låta henne somna i famnen trivs jag faktiskt med, hon är oerhört livlig annars så det är en av få chanser att mysa med henne. Som tur är så väger hon bara runt 8-9 kg så än så länge går det ju bra att bära henne till sängen!
        Däremot skulle jag ju gärna slippa kliva upp och göra välling mitt i natten, men jag antar att det växer bort. De senaste månaderna har det hänt några gånger att hon sovit hela natten – snacka om att man är förvirrad när man vaknar på morgonen då!

        Kommentar av Sandra | 8 februari, 2012

  3. tack! Bra info 😉

    Kommentar av Dupont | 8 februari, 2012 | Svara

    • Ja, och bra dokumentation för mig själv. Det är så lätt att glömma annars. =)

      Kommentar av militarmamman | 8 februari, 2012 | Svara

  4. ååh va mysigt! =) något spec du hoppas på då?

    ja sånt är jätte trist men kommer fortfarande kolla mina kommentarer o läsa alla andras som jag läser som t.ex. din fina blogg =)

    Kommentar av sofia | 8 februari, 2012 | Svara

  5. Cebastian sover ju fortfarande i spjälsäng, undrar bör han ska kunna sova i en vanlig så som han snurrar på nätterna.
    Han har alltid sovit i sin egen säng. Han får välling i sängen och jag borstar sen tänderna på honom, säger god natt och går ut.
    Ibland är det knäpptyst, ibland pratas det.

    Kommentar av Eleonore | 8 februari, 2012 | Svara

  6. Vad kul o. Bra att läsa. Ska läsa länkarna imorgon! För här är det ju som sagt kaos…

    Kommentar av jenny | 8 februari, 2012 | Svara

  7. Vi lyckades inte så bra med att få M att somna själv innan F föddes. Nattningen där vi ligger bredvid och som tar allt från 5-45 minuter (inkl. läsning) tog plötsligt upp till 2 timmar. Jag orkade inte och gav upp. Nu när F är född läggs M av sin pappa och jag sitter uppe med F. De två gånger som A inte har varit hemma har jag tagit med mig F in till M. Hon har lag sig i sängen och jag har suttit i ennnes säng och ammat F. Jag läser en saga och släcker sen lampan. Bägge gångerna har hon somnat inom 5 minuter från det att lampan har släckts. Eftersom jag nästan aldrig är ensam med två barn funkar det för oss. Så vi fortsätter så här ett tag till, sen får vi se. Jag funderar på att låta barnen dela sovrum sen när F ska flytta ut från vårt, och hoppas då att det räcker att hon har sällskap av lillebror för att somna =)

    Kommentar av AnnasViktiga | 8 februari, 2012 | Svara


Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: