Militarmamman's Blog

Mamma, Militär och Märkbart Obekväm

Om att ta examen!

En hel del grejer händer i mitt liv och det blir aldrig roligare än man gör det själv, tänker jag! Jag har nu tagit kandidatexamen i sociologi vid Linnéuniversitetet efter sex års studerande på halvfart vid sidan om resten. Resten i detta fall menas det som egentligen ingår i mitt normala liv, eftersom jag från början tänkt att studierna bara skulle vara något vid sidan sådär. Och så har det ju till viss del varit. Jag har i mitt riktiga liv från 2011 när jag startade studierna vid programmet för Ledarskap och organisation hunnit med att föda barn, plugga till kapten, skriva blogg, jobba heltid, träna en hel del, driva ett aktiebolag, bytt jobb inom Försvarsmakten och roddat livet i en militärfamilj i största allmänhet. På kvällar och helger har jag pluggat, ibland har det varit kämpigt, ibland svårt, somliga stunder rent ut sagt svinsvårt. Alltså, nivån som hela tiden höjts! Men alltid så jäkla utmanande och fantastiskt utvecklande och roligt! Som jag älskar det där svinsvåra!! När jag sliter mitt hår och pulsen är på max trots att jag sitter helt stilla och klurar, funderar och tänker för att förstå, knäcka koden eller formulera mig riktigt spetsigt. Gud, vad underbart!

Efter ett par år introducerades jag i ämnet sociologi och det var som att något föll på plats inom mig: ”Aha, detta är mitt ämne. Min grej!” Känslan!! 

Efter mina två renodlat sociologiska uppsatser på B- och C-nivå, med högsta betyg, som båda på olika sätt inriktar mot Försvarsmakten och kvinnor i minoritet har jag både lärt mig otroligt mycket men också förstått hur jag och andra kan arbeta med området inom organisationen. Otroligt lärorikt och intressant! Jag har fått förmånen att få en fantastisk handledare i sociologi från Linnéuniversitetet men också tilldelats en extra handledare från Försvarshögskolan med min inriktning. Priviligierad är bara förnamnet!

Det ena ger det andra och i höst ska jag föreläsa vid en kurs på Försvarshögskolan. Linnéuniversitetet har gett mig otroligt fina omdömen och föreslagit mig att studera vidare på Masternivå, vilket jag kommer göra med start redan i höst. 

Jag är tacksam och glad för allt som varit; alla människor jag träffat längst vägen, vi som var 80 st första dagen och sex stycken som tog examen. Många av er, våra diskussioner, alla människoöden, allt driv och all samlad kompetens, har gett mig så otroligt mycket! 

Jag är tacksam för min vackra familj, Militärpappan, som förstår mitt behov av aldrig sinande kunskapstörst, nyfikenhet och enorma driv och som tillåter mig att finnas i det och följa mina drömmar, även om du många gånger inte alls verkar förstå varför jag utsätter mig själv för pressen det innebär. Pressen i att alltid vilja ha alla rätt, att jag väljer att läsa vetenskapliga artiklar istället för att kolla på en film en lördagkväll och somnar med en tjock bok som jag knappt kan uttala titeln på om kvällarna. Tack för att du låter mig vara Frida!
Jag är så glad för mina fina vänner! Ni som stöttar mig, går promenader och lyssnar på hur jag tänker klippa i ett papper, ni som i perioder alltid får ett ”nej” till svar för att jag inte hinner ses. Ni som lagar mat och ser till att jag äter i de mest intensiva perioder, som tvingar mig till andra tankar och som peppar när världen utanför känns helt mot mig. Tack!
Välden som ibland känns emot mig tar jag i ett annat inlägg, för ikväll firar jag!!

Annonser

9 juni, 2017 Posted by | Mitt så kallade liv, Typiskt mig | Lämna en kommentar

En vecka på vift 

Efter herrejösses-rengöring och annat röj inför huaförsäljning flyttade jag och barnen ut förra måndagen. Militärpappan drog iväg med jobbet en vecka och jag och barnen flyttade hem till Finaste grannfamiljen som också hade en Militärpappa på vift. Vi blev istället en ny familj med två mammor, fyra barn och tre katter. Funkade hur fint som helst! 

Lördagen spenderade vi på Tjurkö hos mina föräldrar där vi åt gott, hängde, sjösatte en båt och mest hade det mysigt. Söndagen bestod av kalas för barnen och under tiden passade Militärpappan och jag på att dricka kaffe och kolla in Mio. Där kunde vi i alla fall konstatera att vi inte gillar samma köksstolar. Allt du nåt! 
Vi var också ute på Trummenäs udde och kollade in Hem 1 som hade visning på tre fina villor. Tillräckligt för att drömma sig bort en stund. Jag avslutade den effektiva delen av dagen med att handling-dejta med Militärmamman Sofia på Maxi. Bästa för att slå två flugor i en smäll! 

Nu är vi hemma igen och det känns otroligt skönt, trots allt! Vi har verkligen haft det fint hela veckan och är så otroligt tacksamma för vänner och familj som öppnat upp sina hem och hjärtan för oss. Men… borta bra, hemma bäst. Typ så.

2 april, 2017 Posted by | Mitt så kallade liv | Lämna en kommentar

Mot Stockholm!

image

Måndag imorgon och en skön julledighet avslutas. Vi har varit tillsammans mycket i familjen och hittat på många saker tillsammans under vår ledighet. Barnen har fem veckors jullov och en vecka av dem återstår. Vi går ju om varandra lite här och var i den sanna militärfamilj som vi är, så det är skönt att ha varit samlade under flera veckor nu när vårterminen drar igång med en rivstart!

Militärpappan brukar säga lite skämtsamt att han och jag lär känna varandra på nytt varje jul och sommar… och även om det är lite på skoj så ligger det mycket sanning bakom orden. Jobbigt? Inte direkt. Spännande? Ja, faktiskt! Vi har ju valt att ha det såhär och vi trivs överlag med det.

Nu sitter jag på planet till Stockholm för jag ska veckopendla dit under kommande tre månader. Oftast är det Militärpappan som är borta längre perioder, alltså veckor, men nu blir det lite ombytta roller ett tag framöver.

”Men barnen då?”, är det många som frågar. ”De har ju en pappa, svarar jag.”
”Kommer du inte sakna barnen?”, frågar andra. ”Det vet jag inte, men det kommer jag nog att göra emellanåt.  Fast jag träffar ju dem varje helg, så det blir nog inte så farligt med det.”

Det ska bli en spännande utmaning att påbörja detta kapitel och jag kommer att ha stor nytta av en av mina styrkor; nämligen att njuta i stunden av det som är. Jag tänker inte sitta ledsen i Stockholm och sakna mina barn. Jag tänker njuta av att bara ha mig själv att hålla reda på! Jag tänker ägna tid åt mina studier och göra mitt bästa, jag tänker ta någon yogaklass där utbudet är stort för att utmana mig själv, jag tänker passa på att träna precis så mycket som jag vill nu när jag ändå inte har någon annan att förhålla mig till. Och så tänker jag träffa fina vänner som jag träffar alldeles för sällan eftersom de bor i staden där jag nu kommer bo ett tag. Och så tänker jag utforska Stockholm på ett sätt jag aldrig hinner med när jag bara är där några dagar hit och dit.

Helt allvarligt verkar det som ett klart mycket bättre alternativ än att grotta ner mig i att barnen bara får hänga med sin pappa i veckorna. Jag tänker mig också att det kommer vara extra mysigt att komma hem varje fredag och mysa, busa och hitta på roliga saker till med min familj!

10 januari, 2016 Posted by | En dag på jobbet, Typiskt mig | Lämna en kommentar

Mot ny adress!

Nu gör jag slag i saken. Jag flyttar! Inte från Militärpappan alltså, utan från wordpress.com… Hit:

Hit flyttar jag!

Klicka här för att komma till nya bloggen!

Snart hoppas jag att ni kommer dit automatiskt när ni klickar min gamla adress. Fast för att vara på den säkra sidan tycker jag att ni istället ska spara den nya adressen!

Och ni som följer mig via Bloglovin’ kommer att hamna rätt inom kort utan att göra ett endaste dugg.

Från och med nu är det alltså den nya bloggen som gäller.

För ni hänger väl med?!

28 april, 2012 Posted by | Mitt så kallade liv | 3 kommentarer

Hjälp! Del två

image

image

Och hur fasen kom hon upp här? På spisen!! Och sen fick hon, vattendjuret, syn på en kran… och så var det kört. För mamman alltså. Vatten över halva köksön, rinnandes nedför köksluckorna och vidare ut på golvet…

För att eleminera risken för drastisk förvärring av situationen har jag nu platslagt hunden på en matta, satt Busungen framför datorn med youtube och själv intagit soffläge för amning av Lillasyster i väntan på att Militärpappan ska komma från affären.

Hur barnsäkrar man sånthär? Elstaket?!

27 april, 2012 Posted by | Elise 1 år, Tvåbarnslivet | 12 kommentarer

Härlig stund

image

Idag har vi städat huset tillsammans hela familjen. Skönt att det äntligen är klart! Militärpappan klipper nu gräset och Elise och jag sitter på golvet och pratar om livets väsentligheter och funderar över hur dags vi borde åka på kosläpp imorgon?.

27 april, 2012 Posted by | Elise 1 år, Mitt så kallade liv | 3 kommentarer

Tre tjog ägg

image

Dessa levererades idag hem till oss och räcker väl en vecka eller två för oj vad ägg vi äter i detta hushåll! De kommer från en gård i närheten och värps av lyckliga höns som får gå ut när de vill. Av det blir visst äggen både stora och goda!

26 april, 2012 Posted by | Kost | 6 kommentarer

Allt som oftast

image

Är hon såhär glad, våran lillasyster!

26 april, 2012 Posted by | Tilia 1-2 mån | 8 kommentarer

Dagens BVC

image

image

Vid sju veckors ålder mäter Lillasyster 59,5 cm och väger 6270 gram. Storasyster hade ungefär samma proportioner vid samma ålder, något mindre. Jag har visst grädde i tuttarna! 

25 april, 2012 Posted by | Tilia 1-2 mån | 8 kommentarer

Mera vår

image

Lite blåsig men ändå underbar dag! Jag har tränat, gått långpromenad, haft mellissällskap och lekt i lekparken. Hela dagen har vi varit utomhus i solen och träffat andra mammor och barn. Härligt!

Nu är vi inne och ska laga lite middag som förhoppningsvis är klar till Militärpappan kommer hem från jobbet. Idag blir det en kycklinggryta med röd currypasta baserad på kokosmjölk. Fullkornsris till. Riktigt gott!

24 april, 2012 Posted by | Mitt så kallade liv | 7 kommentarer