Desto värre mår jag när det är ostädat här hemma, det är väl nackdelen med det hela, antar jag. Jag har svårt att slappna av och faktiskt vara tillfreds och glad när det inte är väldigt rent. Nu är det väldigt rent här. Sådär så man kan ligga på golvet och dra kinden mot och bara njuta! Ahh, städporr på hög nivå!

Är detta en sjukdom?

Som grädden på moset fick jag svar på mina tentor från delkurs två på Linnéuniversitetet nu ikväll och jag fick VG i betyg. Känns otroligt skönt och peppande!

Jag är sjukt nöjd med min lördag! Hoppas ni har haft det lika bra som jag?!

Vi fick en ny tid idag och en läkare som lyssnade på vad vi hade att säga. Det hela är lite förvirrande för oss, för vi tyckte ju att Elise var alldeles jättefrisk i måndags när vi var på 18-månaderskontroll, men det var hon inte alls enligt BVC-läkaren som inte ville ge henne något vaccin.

Barnkliniksläkaren lyssnade på Elise och sa att hon förvisso lät tät i nedre luftvägarna men att syresättningen till blodet var bra och att hennes allmäntillstånd var toppen. Och så är det ju på dagarna, tycker vi med och förskolan, för vi har frågat där med såklart och de menar att Elises energi och glädje är lika med de andra barnens. Barnkliniksläkaren tyckte det var märkligt att Elise inte fick något vaccin i måndags och angående den där elektriska apparaten som skulle kunna hjälpa till att dra ned medicinen längre ner i luftvägarna menade han att Elise inte behövde någon sådan. En sådan apparat använder barn som har riktigt svårt att andas och kanske oftare än vid förkylning. Han menade att det finns flera andra saker och mediciner vi kan testa och utesluta innan vi börjar tänka på en sådan och det kändes som ett logiskt resonemang, tyckte vi.

Det bestämdes att vi ska ge Elise Airomir (luftrörsvidgande) en dos varje morgon och kväll samt efter en kvart ge henne två doser Flutide (cortison), både morgon och kväll. Ingen Mollipect så långt det är möjligt för att lättare se vad som har egentlig verkan. Detta ska vi göra fram till på torsdag då vi har en ny tid på Barnkliniken för att lyssna på henne  igen och bedöma utifrån det hur vi ska gå vidare.

Vi är nöjda med besöket idag och det känns bra och kontrollerat att göra såhär och att vi har en återbesökstid framför oss. Framförallt känns det skönt och värdigt att bli bra bemött!

Militärbarnet

På 18-månaderskontrollen fick Elise inte sina sprutor eftersom läkaren bedömde henne för sjuk. Hon tyckte att Elise rosslade jättemycket i nedre delen av luftvägarna och sa att vi behöver en elektrisk maskin som hjälper till att dra ner Elises medicin (Airomir och Flutide, mot förkylningsastma) på ett effektivare sätt än den andningsmask hon nu har. Vår BVC-sköterska skulle ringa till Barnkliniken, som har sådana masker och där Elise tidigare blivit behandlad, och de i sin tur skulle ringa upp denna vecka.

Idag ringde en läkare från Barnkliniken och bad oss komma in redan senare under dagen och vi fick en tid vid halv tre. När vi kom dit hade det kommit in en del akuta fall så vi fick vänta en stund, och självklart går det före. Efter en timmes väntan frågade vi en sköterska om hon visste ifall det var lång väntetid kvar och erbjöd oss att komma tillbaka en annan dag om det passade dem bättre för det vi skulle göra där inte kändes akut just idag. Hon kontrollerade och sa att vi skulle vänta för att det strax var vår tur.

Ytterligare två timmar senare fick vi prata med en sjuksyrra som mätte syresättningen i blodet (den var okej) och frågade vad vi gjorde där. Vi svarade och sa som det var och hon verkade inte alls förstå. Hon mållåste på att deras rutin var att inte ge ut en sådan mask utan sa att den vi har funkar bra. Fast uppenbarligen inte, enligt oss och BVC-läkaren. Då talade hon upprepade gånger om för oss att vi ska ge Elise den medicinen hon nu får, på samma sätt som tidigare men verkade allvarligt själv tro att hon berättade något som vi inte redan vet eller gör. Det spelade ingen roll hur många gånger och på vilka sätt vi förklarade att det är precis vad vi gör och ändå rosslar hon som en tok och måste tas upp varje natt minst en gång för att hon hostar tills hon spyr.

När klockan var halv sex kom sjuksyrran och sa att vi gärna fick återkomma under morgondagen klockan tre då vi får träffa en läkare. Så gör vi. Drygt att det tog tre timmar att komma fram till bara, kan man ju tycka! Och så hoppas vi såklart att vi blir lyssnade till imorgon och att läkaren kan göra något som hjälper Elise.

Elise var ganska trött efter tre timmars lek och host i väntrummet så resterade tid av kvällen här hemma gick lugnt till. Vi sjöng lite sånger och busade en stund men sen somnade hon på tre sekunder med vällingflaskan i munnen och jag kunde bära upp henne till sängen medan hon sov. Och pussa på hennes varma kinder så mycket jag bara ville! Så underbart vacker hon är, min dotter!

Under tiden lagade Militärpappan middag till oss och fredagsmys som det är serverades bacon- och ädelostfylld fläskfilé med egenfriterade potatisklyftor samt en mango chutneysås med ingefära. Riktigt gott!

Fredagsmys-middag

Rosiga om kinderna efter nästan tre timmars väntan på Barnkliniken. Nu åker vi hem. Inte ett skvatt klokare, friskare eller behandlade…

Jag glömde skriva igår att jag några gånger om dagen känner en väldigt isande smärta nedåt, utåt. Där Militärbebisen ska komma ut alltså, om det nu går som jag vill.

Antar att han borrar ner sig, lite göttigt sådär! Smärtan är lite av enorm om man säger så. Men den varar högst fyra sekunder. Lätt uthärdningsbar! Jag vet ju vad som väntar.

Imorgon har jag tid hos min barnmorska för vanlig kontroll av blodtryck, urin och kanske järnvärde. Och så ska vi känna om Militärbebisen fortfarande ligger med huvudet nedåt, vilket jag innerligen hoppas på! På senaste MVC-besöket hade jag ett blodtryck på ca 137/81. Jag har inte haft så högt innan den här graviditeten men det var inget barnmorskan noterade utan gränsen för undertrycket går vid 90. Det kan ha berott på att jag inte hann vila något innan de tog trycket, men jag vet inte. Kissprovet visade i alla fall helt blankt och för att klassas som havandeskapsförgiftning ska båda de där värdena hänga ihop, bland annat. Dessutom äter jag en väldigt låg dos av min medicin Viskén, bara 5 mg per dag och skulle trycket höjas så antar jag att första åtgärd blir att dubbla dosen blodtryckssänkande.

Jag känner mig frisk och pigg och vissa morgnar vaknar jag och tittar ner på min kropp när jag ligger på rygg i sängen och känner mig inte ens gravid. Mer som att ha ätit lite för mycket kolhydrater bara så magen är lite uppsvullen. Jag sover hela nätter och behöver inte kissa under natten. På dagarna trycker det på ibland men jag behöver ändå inte kissa oftare än normalt, vilket är helt fantastiskt!

Militärbebisen rör sig som en tok inuti min mage och speciellt när jag sätter mig ner och slappnar av en stund. På senare tid har han även börjat sprattla runt där inne när jag är på språng och det kan kännas lite läskigt tycker jag.

Halsbrännan kommer och går och vissa dagar är den outhärdlig. Nästan, för jag uthärdar ju visst ändå!

Jag har inte lika tokont av foglossningen nu som jag hade för ett par veckor sedan men jag totalvilade i nästan två veckor. Efter det har jag så sakteliga börjat gå promenader igen, men kortare och inte flera dagar i rad. Känns skit på ett sätt, för jag vill verkligen hålla igång, men samtidigt känns det bättre på alla sätt att inte ha ont och förhoppningsvis ha mindre ont efter förlossningen med, då det verkligen gäller för mig. Det gör ont att vända position i sängen och är jobbigt att klä på sig eller för den delen en galen 1,5-åring som inte vill och slingrar sig som en skrikande orm…

Jag känner mig höggravid när jag börjar röra mig, kanske med all rätt. Det gör ont att gå, men bara i vänstersidan, i vänster ljumske och ben. Och så känner jag att kroppen är tung och jag har gått upp en hel del i vikt. Precis som förra graviditeten verkar min kropp leva sitt eget liv på den fronten, men ingen idé att gräva ner mig i det nu, jag har gjort vad jag har kunnat och snart är det över. Snart är jag ensam i min kropp igen och jag är så otroligt peppad att köra järnet!

Eftersom jag mår så pass bra så arbetar jag fortfarande 100% och pluggar 50%.

27 dagar kvar.

Idag köpte jag en pulka till Elise på väg hem från jobbet. Sedan tog vi med oss Vackraste hunden ut på promenad en stund i snön. Elise tyckte det var roligt att sitta i pulkan och skrattade högt när det gick fort!

Sedan skulle vi gå in och laga kycklinggryta men det ville hon helst inte. ”MER” sa hon och höll upp pulkasnöret mot mig! Tillslut gick hon med på att gå in frivilligt, om hon fick se på Babblarna… Lilla, pyttelilla barn med så stor vilja och förstånd!

Lite kvällsmys innan läggdags

Idag har jag ätit lunch med en gravid vän. Det är en av mina närmsta vänner och hon ska ha sitt första barn i mitten av april. Åh, vad roligt! Vi pratade en hel del om förlossningen och det fick mig att börja känna att jag behöver börja tänka lite på den. Det är nära nu.

Jag vill ha samma känsla och inställning som förra gången, när det väl var dags. Jag var taggad till tusen och såg hela förlossningen som en jättecool utmaning! Då låg jag inlagd på sjukhus flera veckor innan och hade inte så mycket mer att göra än att peppa mig själv. Då gjorde jag det för att överleva mest. Den här graviditeten är jag frisk, än så länge, och det känns naturligtvis fantastiskt! Det känns som att jag vunnit tid och livskvalité! Det här med förlossningen däremot har jag inte funderat över särskilt jättemycket. Kanske för att jag inte behöver det, kanske för att jag inte haft tiden?

Nu känner jag ändå att jag vill göra en snabbsummering av förra förlossningen och mina tankar kring den nya för att kunna ställa in mig och samla kraft och fokus. Känna mig förberedd och taggad. Ett inlägg om det kommer när det känns rätt. Snart.

Elise har ätit som en häst idag igen på förskolan och kikärtsoppan slank snabbt ner och hon ville ha mer! Efter bus och gos med människor, djur, dockor och bilar somnade hon gott i sin stora säng. Härligt!

Elise är noga med att kvällsmysa med alla i familjen

Lite bus hinns också med innan man måste sova

Krämig kikärtsoppa med Serrano

Idag lagade vi kikätsoppa här hemma. Eller Militärpappan lagade och jag gick promenad med Vackraste hunden. Det var jättelänge sedan jag åt kikätsoppa, lite synd för det är riktigt gott, mycket godare än vanlig ärtsoppa! Jag gillar egentligen inte soppor över huvud taget, blir liksom inte mätt, men den här är en krämig en. Och nyttig. Och, mina vänner – enkel – som vanligt!

Dessutom vet jag att det är flera av er som har svårt för att laga mat utan grädde eller creme fraiche som grund och här kommer ytterligare ett recept som gör det möjligt:

För två personer:

1 msk olivolja, 1 schalottenlök, 2 vitlöksklyftor, 5 soltorkade tomater, 1 dl vitt vin, 1,5 tetra kikärter, 1 skvätt kycklingfond, 1 tsk oregano, salt, peppar, 1 msk hackad mandel, ett par skivor Serranoskinka.

Gör såhär: 

Finhacka löken, vitlöken och strimla tomaterna. Fräs i olivoljan någon minut. Slå på vinet och låt lite av det koka bort. Lägg i kikärter, kycklingfond och oregano. Slå på vatten så ett det precis täcker. Låt koka upp, sänk värmen och låt det sjuda i cirka en kvart. Sleva upp 2/3 av soppan och mixa den slät. Häll tillbaka den mixade soppan i kastrullen, rör om och smaka av med salt och peppar. Blir konsistensen för tjock så tillsätt lite mer vatten.

Servera med rivna bitar Serranoskinka eller gör som vi och lägg upp dem på en plåt och in i en varm ugn tills de blir krispiga och fina! Garnera med färsk timjan och lite mandel.

Lycka till!

Energi per portion:

Protein: 21 E% Kolhydrater: 49 E% Fett: 30 E% Kcal: 567

På vinterpromenad…

…med den här vackra!