Barnklinik och fredagsmys

Militärbarnet

På 18-månaderskontrollen fick Elise inte sina sprutor eftersom läkaren bedömde henne för sjuk. Hon tyckte att Elise rosslade jättemycket i nedre delen av luftvägarna och sa att vi behöver en elektrisk maskin som hjälper till att dra ner Elises medicin (Airomir och Flutide, mot förkylningsastma) på ett effektivare sätt än den andningsmask hon nu har. Vår BVC-sköterska skulle ringa till Barnkliniken, som har sådana masker och där Elise tidigare blivit behandlad, och de i sin tur skulle ringa upp denna vecka.

Idag ringde en läkare från Barnkliniken och bad oss komma in redan senare under dagen och vi fick en tid vid halv tre. När vi kom dit hade det kommit in en del akuta fall så vi fick vänta en stund, och självklart går det före. Efter en timmes väntan frågade vi en sköterska om hon visste ifall det var lång väntetid kvar och erbjöd oss att komma tillbaka en annan dag om det passade dem bättre för det vi skulle göra där inte kändes akut just idag. Hon kontrollerade och sa att vi skulle vänta för att det strax var vår tur.

Ytterligare två timmar senare fick vi prata med en sjuksyrra som mätte syresättningen i blodet (den var okej) och frågade vad vi gjorde där. Vi svarade och sa som det var och hon verkade inte alls förstå. Hon mållåste på att deras rutin var att inte ge ut en sådan mask utan sa att den vi har funkar bra. Fast uppenbarligen inte, enligt oss och BVC-läkaren. Då talade hon upprepade gånger om för oss att vi ska ge Elise den medicinen hon nu får, på samma sätt som tidigare men verkade allvarligt själv tro att hon berättade något som vi inte redan vet eller gör. Det spelade ingen roll hur många gånger och på vilka sätt vi förklarade att det är precis vad vi gör och ändå rosslar hon som en tok och måste tas upp varje natt minst en gång för att hon hostar tills hon spyr.

När klockan var halv sex kom sjuksyrran och sa att vi gärna fick återkomma under morgondagen klockan tre då vi får träffa en läkare. Så gör vi. Drygt att det tog tre timmar att komma fram till bara, kan man ju tycka! Och så hoppas vi såklart att vi blir lyssnade till imorgon och att läkaren kan göra något som hjälper Elise.

Elise var ganska trött efter tre timmars lek och host i väntrummet så resterade tid av kvällen här hemma gick lugnt till. Vi sjöng lite sånger och busade en stund men sen somnade hon på tre sekunder med vällingflaskan i munnen och jag kunde bära upp henne till sängen medan hon sov. Och pussa på hennes varma kinder så mycket jag bara ville! Så underbart vacker hon är, min dotter!

Under tiden lagade Militärpappan middag till oss och fredagsmys som det är serverades bacon- och ädelostfylld fläskfilé med egenfriterade potatisklyftor samt en mango chutneysås med ingefära. Riktigt gott!

Fredagsmys-middag

Färdigväntat!

Rosiga om kinderna efter nästan tre timmars väntan på Barnkliniken. Nu åker vi hem. Inte ett skvatt klokare, friskare eller behandlade…

Vecka 37

Jag glömde skriva igår att jag några gånger om dagen känner en väldigt isande smärta nedåt, utåt. Där Militärbebisen ska komma ut alltså, om det nu går som jag vill.

Antar att han borrar ner sig, lite göttigt sådär! Smärtan är lite av enorm om man säger så. Men den varar högst fyra sekunder. Lätt uthärdningsbar! Jag vet ju vad som väntar.